Fredag morgon ringde jag Förlossningen för att höra lite med dom , då jag hade haft lite ont i magen under natten, och hon tyckte inte det låt att vara farligt, men fick en tid iaf kl 11,00 i karlstad.
Åkte och släppte ut hästarna och lämnade kvar cookie hos mor och far.
Var inne på sjukhuset vid 10,30 fick komma in på en gång tog lite prover och en undersökning, sen kommer det in en barnmorska och säger ja du blir kvar här du. Du ska få ett rum på en förlossnings sal. Ring din sambo och berätta och säg han ska komma hit på en gång. Jag fick väl mer eller mindre en chock, men gjorde som hon sa och följde med henne till ett rum sen, där fick jag en spruta rätt i rompa, och den var inte gooo, det vill jag lova. sen en i låret, samt massa blodprover, och typ broms stopp, som skulle bromsa värkarna som tydligen hade sats igång. Vä rkar tyckte jag det var det väl inte bara lite ont i magen.
Ja, robin kom och blev sen rullad i rullstol till ultraljud. Fick inte gå över huvudtaget bara besöka toaletten. Ultraljud kollade dom så allt stod rätt till och kollade så vattnet inte hade gått, för det hade dom som undersökt mig först sagt att vattnet hade gått.
sen ner rullad till förlossningen sen igen , mellan 16-19 drog det igång ett par rejäla värkar. Men fick 2 starka morfin tabletter som började värka efter 45 min, det avtog smärtan, samt mer dropp. Robin åkte hem en stund och hämtade dator och lite grejer då dom sa till mig att troligen kunde dom bromsa förlossningen 2 dygn eller till gravid v 34. jag var i vecka 29, tabletterna hjälpte ganska bra, och fick nya runt 2 på natten, vid 7,00 på möran gick dom ur kroppen och ja hade max sovit 2 timmar, vid 8 fick jag en tablett som skulle lugna livmodern, samt att ronden skulle komma kl 09,00 och kolla. 08,45 drog värkar igång och dom blev tätare och tätare och ondare och ondare gjorde det, robin sa flera gånger, ska jag ringa i klockan så det kommer någon, nej sa jag ronden kommer snart ändå ja klarar mig, vid 09,50 sa ja te robin nej nu får du ringa i klockan för nu går det inte hålla tillbaka mer, då öppnades dörren och sköterskan kommer in med en rullstol och säger. Ja vi ska gå upp till ultraljud och undersöka dig, jag och robin bara kolla på varann och så kom nästa värk, då säger sköterskan, eller jag hämtar docktorn hit i stället. och di var där på 10 röda sekunder. och under sökte och ja var helt öppen, bara byta säng mellan värkarna så 15 min senare var vår gosse LINUS ute.
Robin följd med barn skötarna som skulle ta hand om denna gosse som är 11 veckor för tidigt född, för att kolla igenom honom så han andades osv, ja fick ligga kvar till dom byt kläder osv, på mig, sen rullade dom mig efter i rullstol ditt robin å linus fanns.
45 Min senare hade vi lämnat linus på avd 11 och gick tillbaka till förlossningen och hämtade våra grejer och jag duschade, sen ner till avd 11 igen och fick ett rum där.
Och fick börja hålla linus med alla dessa slangar och kablar, så han satt hos robin i 3 timmar, och senare på kvällen hos mig i 3 timmar. Åkte hem och hämtade ännu mer kläder , samt handlade mat.
La oss och somnade bums bägge två. vaknade gjorde ja kl 4 på morgonen då jag ska pumpa mat åt linus var 3dje timme, sen sov ja å robin också ända till kl 11 på söndagen, vi måste ha varit helt slut.
Gick ut till Linus då vi inte får sova i samma rum som honom.
Och där ser man hur noga det är med hygenen med ett så nyfött barn som är förtidig. han har ju inge emun försvar alls, och JAG riskerar inget att min lille Linus ska bli drabbad av något som ja kunde ha gjort att han blir dålig, så inga ringar eller något å händerna, sprita händer och ända upp på armarna innan man går ut från vårat rum och sprita igen när man kommer in till linus, sen sprita eftersom hela tiden när man är där inne samt andra kläder när vi sitter med honom i knä.. all personal är också jätte noga. och det är jag glad för. Många tror inte det är så viktigt, men det står över allt och tycker folk borde förstå bättre.. och vi får inte ha några besök på några veckor. Till l´Linus. räcker med att en person är förkyld så kan han dö. och det vill inte ja ha på mitt samvete. han är trots allt bara 2 dygn och allt kan hända än.
och mycket trevlig personal. alla helt underbara. vi får hjälpa till med att sond mata och byta blöja, och lära oss mer eftersom, så man får ju vara med hela tiden, samt att vi får ha honom hos oss i en fotölj breve kuvösen i famnen några timmar varje dag, helst så mycket som möjligt. Idag måndag har känslorna för mig varit upp och ner, det är möe som ska in och fick väl en efter chock när man står ute vid Linus och ser denna lilla krabat med så mycket aparater, slangar, och dom sticker honom i fötter och händer, urk det är inte kul i mammas hjärta att se honom ligga så där. 42 cm lång var han iaf och vägde 1560g.
Personalen tyckte han var stor ändå för att komma ut i vecka 29.
Idag måndag på förmiddagen så fick vi inte besöka linus så mycket eftersom dom skulle sätta droppet i naveln istället då nålen i händerna inte funkade så bra då den åkte ur hela tiden och svårt att hitta blodkärl, så det fick bli ett mindre ingrepp.
Robin åkte hem en sväng mellan 12-18, jag var kvar och fick besök nere i café av mor och far som kom in med matlådor till oss. och vi tog en fika och pratade lite. var gott att få prata ur sig lite en dag som denna.
Sen var jag hos Linus från 14-19 hade han i famnen från 14,30-18,30 och myste lite <3
I morgon hoppas jag vi kan få vara mer hos honom än vad vi har fått vara i dag.
Ang allt annat som med mina kära djur .
Nickan och Zita har fått sommarlov, dom åker på bete i kil hos Bästa Caroline som är den enda jag litar på som kan se te mina två guld. Så dit åker dom troligen islutet på veckan, te dess passar mor och far pållarna.
pappa ville ha kvar dom hemma, men det blir ju ett pass för dom hela sommaren då vi inte kommer från sjukhuset för än september. så bättre di får åka på sommar kollo, hos Caroline =)
Kattungarna är leverans klara första augusti och nåra har hittat nya hem, sen är det några som vill ha nya hem ;)
Och min älskade lilla cookie då, hon förstår nog ingenting hon, var lite här och där under helgen, men nu är hon uppe hos carina och tomas i portila där hon också känner sig hemma. men saknaden efter henne är ENORM. vet inte när jag får se henne här näst. men jag hoppas inte hon länkar ihjäl sig efter mig. man vet aldrig med henne =/ då hon är så präglad på mig. men hoppas få en stund över om någon vecka så man kan ta henne på en promenad. men det blir jobbigt att skiljas åt sen igen då. Får hoppas sommaren går i räser fart så vi kommer hem. med vår älskade Linus.
// MI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar